Det har senaste dagarna förekommit en massiv smutskastningskampanj angående SD:s politik. Sd påstår vara emot homosexuella, vilja ha tillbaka kvinnan vid spisen och röra runt angående föräldrarledigheten. Läser man partiprogrammet kan ingenting vara mer fel. Som en röd tråd genom partiprogrammet går familjen och tryggheten.
Partiet vill även införa ett extra grundavdrag per barn och år samt genomföra allmänna skatteminskningar riktade mot barnfamiljer i syfte att öka familjernas disponibla inkomst och på så sätt även skapa bättre förutsättningar för de föräldrar som själva vill ta hand om sina barn i hemmet. Den ersättning som utgår till hemmavarande föräldrar skall även vara pensionsgrundande.
Detta tillsammans med avskaffande av maxtaxan ger familjen valfrihet för det finns trots feministernas förnekande de som själv vill ta hand om sina barn och stanna hemma några år extra. Maxtaxan har fått till följd att barn på 1 år som skall få syskon stoppas in på dagis. Plötsligt kan föräldrar ( läs mammor) bara ta hand om ett barn i taget. Detta belastar samhället med ökade kostnader också förutom att det inte ger barnet någon som helst nytta och glädje av att vara på dagis vid 1 års ålder. Det är så få år som småbarnstiden varar, det är att jämföra med en nysning, varför inte unna sig den tiden. Så har vi den känsliga frågan med likakönade äktenskap. Äktenskapet skall vara förunnat man och kvinna, så som det alltid varit. Man villl också sträva efter att folk mer och mer gifter sig. Man vill inte heller tillåta homosexuella par att adoptera. För mig låter det som mer sunt förnuft, att man tänker på barnens bästa framför vuxnas välbefinnande och förverkligande som föräldrar.
Jag tycker det är helt fel att lesbiska tillåts att inseminera sig, liksom att ensamstående tillåts inseminera sig. I och för sig är det bara att köra ett krogragg, inget namn eller telefonnummer. Fader okänd.
Barn behöver båda sina föräldrar så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Igår blev en kvinna nedslagen i Landskrona. Hon fick livshotande skador. 78 år. Var något tjafs om en parkeringsplats. Plötsligt blev de nedslagna hon och hennes man. Vidrigt. en mörkhårig man var det. Med tanke på Landskronas situation och kriminella belastning kan vi förutsätta att det inte var någon svensk. Något annat är sällsynt.
Man skjuter på varandra, knivskär, rånar butiker, banker, jordgubbsförsäljare i Landskrona, kriminalitetens högkvarter. Torkel strandberg skrev krafttag mot kriminaliteten för 4 år sedan. Vad har hänt. Ingenting, jo tvärtom.
Ingen sätter frivilligt sin fot i Landskrona.
Samma sak med Malmö. Det brinner på Rosengård. 99% av rosengårds befolkning är av icke svensk nationalitet.
Med detta vill jag säga att vi bheöver krafttag mot kriminaliteten, begränsa invandringen naturligtvis, men det vet de som läst mina andra bloggar att jag tycker. De som redan finns här måste få en chans att få ett anständigt liv.
Ett liv med arbete och respekt och personlig status. Att lära sig språket, leva som vi gör i allmänhet och inlemmas i vår kultur och traditioner.
De muslimska terror och våldsdåden blir fler och fler vilket oroar de flesta i vårt land. Senaste av raden terrordåd är tunnelbanan i Moskva. Självmordsbombare, vem kan skydda sig från dem. Det har varit mängder av dem sista åren. Bali, london, new york, madrid osv. Vem är det somblir så hjärntvättad att man förintar sig själv. Fegt, det är trots allt den som är själv modsbombare som drabbas minst. Kvar står alla som förlorar sina anhöriga i attackerna, blir lemlestade för livet, samt anhöriga till bombarna själva som får stå där med skammen över att vara släkt med en mördare.
Det är dags att sätta ner foten och kräva ett ordentligt rätttsamhälle. Återupprätta moralen och respekten medans tid är.
Jantelagen skall vara ett minne blott. Civilkurage. Våga stå upp och säga ifrån, våga vara medmänniska, säg ifrån när du ser något som händer.
Ta tag i ungarna som hittar på hyss medans de är små, så slipper man problemet med dem som stora.
Låt dem ta konsekvenserna när de är små, vare sig det är att ha palla frukt, stjäla tuggummi, spränga brevlådor eller knacka på dörrar och sedan gömma sig.
Det sista man skall vara är curlingförälder och ifrågasätta om just mitt barn höll i basebollträet, var det inte kompisen. Oavsett vem som gjorde vad så är de med och närvarande är de lika skyldiga oavsett vem som gav det avgörande slaget.
tisdag 30 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar