Stolt över mitt land.
Ja det är jag, jag är stolt över mitt ursprung.
Trots mitt mörka utseende är jag sedan många generationer tillbaka svensk. Någon gång på 1600-talet invandrade mina förfäder från vallonerna och från litauen.
En trägen släkting har släktforskat och vårt släktnamn Rosqvist kommer från en soldat i Småland som från början hette Skraak. Är rätt roligt att läsa denna släktpromemoria och hade jag haft tid så vore den en trevlig hobby. Fast tänk vilka lik det ligger i garderoben.
Min mormor som var släkt med Hjalmar Branting vilket var hennes flicknamn predikade alltid för mig var jag var kommen ifrån. Ja, det vet jag också, jagär svensk och jag är stolt över det. Jag vill föra våra traditioner vidare till mina barn, traditionerna är länken mellan dåtid nutid och framtid. Att gå i kyrkan på skolavslutningen, ja det gjorde vi under mina 9 år i grundskolan. Idag får barnen inte gå i skolan på avslutningen, det är rasistiskt, vi får inte hissa svenska flaggan, den är rasistisk, nationalsången är rasistisk.
Det känns nästan som att vi skall skämmas för vårt ursprung. Skall vi verkligen godta detta, nä det tycker jag inte. Vad blir det nästa gång som man kallar rasistiskt, midsommarsillen och potatisen, jordgubbarna. Tomten, lucia. Ja julgröt får inte ungarna för det är också rasistiskt.
Vem är det som diktar upp dessa regler. Ja som jag ser det är det skolans rektorer som i rädslan för att bli kallade rasister börjar särbehandla våra svenska barn. Det är en farlig trend.

För att återgår till min mormor och talesättet du skall veta var du är kommen från, så var det nog inte det hon menade. Hon levde under hela sitt liv i rädsla för högerspöket. Genuin sosse, la valsedlar i kuvert på folkets hus inför varje val, delade ut partipropaganda i bostadsområdet. Min morsa var också aktiv sosse. Jag såg endel från insidan och det är antaligen därför jag i alla år varit negativ till allt vad politik heter, fram till nu.
Förra valet satt jag och lyssnade på en partiledardebatt det var Jimmy Åkesson och någon annan som käbblade för fullt. Plötsligt lyssnade jag till ordentligt. Det han pratade om var ju precis vad jag tyckte själv. Lite nyfiken och med nyväckt intresse surfade jag in på SD:s hemsida och läste partiprogrammet. Var det jag som skrivit det där.
Värna om traditioner, ta hand om våra gamla. Negativ till Eu. Allt det som ligger mig varmt om hjärtat. Ordning rättvisa och moral. Ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag. Detta året skulle jag rösta det var 20 år sedan sist. Soffliggare, javisst.
Röstkortet letades fram och dagen efter besökt jag röstlokalen.
Det gick sedan ett halvår. Vi flyttade tillbaka hem till Kågeröd efter en ”landsflykt” till grannorten på 8 år. Främst orsaken var den katastrofala skolgången i Klippan där vi bodde under en mycket kort period. Huset såldes och ett annat inköptes i Kågeröd. Som Lasse Stefan sjunger, här hör jag hemma. Grabben började på Linåkerskolan i Svalöv. Nästan direkt blir han attackerad av ett gäng invandrarungdomar, vilket fortgår, han blir hotad, slagen, knuffad.
Jag som själv var ett mobbningoffer i skolan vägrar acceptera detta utan kontaktar rektorn som försvarar angriparna. Han anklagar min son för att vara rasist då han har en tröja med svenska flaggan och nationalsången på. Jag tror inte mina öron. Ett brev går därefter iväg till BUN och ansvariga politiker. Reaktionen var direkt och det anordnades ett öppet möte. En del av mina vänner och bekanta kommer dit och berättar om hur deras barn blir mobbade och angripna. Det var inte bara min son som råkade ut för dem. Men som de flesta andra knöt de näven i fickan och höll tyst.
JAg håller inte tyst. Jag är obekväm för det traditionella etablissemanget.
Kommer att fortsätta det jag gjort i många år, skriva insändare. Skall lägga dem här så att de finns på min profil.
Imorgon är första dagen på resten av ditt liv.