En trevlig kontakt

Igår hände något väldigt trevligt. Fick ett meddelande på facebook från en gammal kompis sedan tonåren som jag förlorade kontakten med för många år sedan. Vi har inte träffats på nästan 30 år men haft lite sporadisk telefonkontakt fram till för 10-11 år sedan. Hittade förnågon vecka sedan bilder fån vårt FVA i skolan där vi båda valde foto och film med mörkrumsarbete, framkallning och lån av systemkamera av skolan. Dålig bild, totalt underexponerad. Men då tänkte jag på henne och undrade hur det var med henne. Så får jag ett meddelande på facebook. Skitkul, vi skall försöka träffas nu närmaste tiden.
Vi var väl båda lite av främmande fåglar bland våra klasskamrater. Vi växte båda upp i slottstaden respektive Bellevue, hamnade på Slottstadens högstadie som samlade upp elever från 4 olika skolor. Till skillnad från de flesta av våra kompisar så bodde vi i lägenheter. Jag med min mormor och morfar, hon med sin mamma.
Våra vägar skildes efter 9:an pg.a att vi hamnade på olika skolor.
Då för 30 år sedan var det inte så stor valfrihet när det gällde vilka skolor man skulle gå på. Mina första 6 år var ett helvete med mobbing och även handgripligheter i form av tex att man blev "döpt" i toalettstolen. Toaletterna bestod av bås med låga trädörrar så att kompisar kunde kika över och se när man var på toaletten. Sitsen var halv träsits. Det var bara kallvatten i kranarna. Gick förbi och genom skolgården för något år sedan och fortfarande kom den obehagliga känslan över mig när jag passerade toaletten. Tack och lov att mina barn inte behövt uppleva vad jag gjorde. Mobbing fanns på den tiden, och den var visserligen inte så sofistikerad som idag med facebook, msn, mobil smshot osv. Men den fanns där. Och lärarna låtsades som ingenting. På mellanstadiet ville min lärare att jag skulle få "nervtabletter" eftersom hon tyckte jag var stökig och obstonat. Tydde på nervproblem.
Skolläkaren skrev villigt ut tabletter. Men av någon anledning tog jag inte dem. Tror att min mormor stoppade det.
Det fanns 2 tvillingbröder som var mina verkliga plågoandar tillsammans med 2 tjejer.
På högstadiet tog det fart i form av kompisar till de här tjejerna.
Lärarna såg det, men blundade och stack huvudet i sanden ala strutsmetoden.
Den här kompisen som jag nu fått kontakt med började jag umgås med i 7:e klass. Det sågs väl inte med blida ögon bland mina klasskompisar att jag hade någon att umgås med.
I förste klass var där en av tjejerna som sa till de andra när vi var på första läkarundersökningen. Lek inte med henne för hon är smutsig på knäna.
Smutsen bestod av svarta benhår, ( jag var luden sa man ) eftersom jag var ovanligt mörk för den tiden. idag är det ingen som tar mig för icke svensk, men då trodde var ohc varannan att jag var utlänning tänk vad världen förändras.
Jag fick också skulden för en jacka somgick sönder, eller dvs skärpet till den. Det var en av mina plågoandar som drog den andra med ett skärp som sedan gick sönder ohc så gick de upp till fröken och sa att jag hände mig i det tills det gick sönder.
Jag rörde aldrig det skärpet. men lärarinnan ville inte lyssna hon tog mig hårt om handleden och sa att jag skulle ta mitt straff och inte skylla från mig.
Mian första år i skolan har nog präglat mig som vuxen rejält. Jag hatar orättvisor och om jag ser någon som mobbar någon annan, oftast barn, men även vuxna, brukar jag gå fram och ta ungarna i hampan. Har fått rykte om mig att vara ett rivjärn. Men det bjuder jag på om jag kan hindra någon från att bli utsatt för det jag blev utsatt för som barn.

Nu väntar en kompis dator på en rundsmörjning. Så nu blir det inte mer av denna bloggen för tillfälligt.
Ja förresten en sak. Skolmatsfrågan har uppmärksammats ännu mer, man har nu lagt in ett frågefält på kommunbloggen. Jag har också fått frågan om jag vet "sten" är som står bakom kommunbloggen. Det vet jag inte och oavsett om det är gud fader eller fan själv eller vem det nu är så kan ingen stoppa mig från att stoppa och tycka saker och försöka få andra uppmärksamma på eventuellt mygel och annat. Mina källor är många och djungeltelegrafen är mycket pålittlig. Man hör ett fågelkvitter någonstans och sedan är det bara att börja luska.

Tänk på att idag är första dagen av resten av ditt liv.
Vid tangentbordet.
Kågerödsmurveln.