tisdag 4 maj 2010

Brudöverlämning

Läste som hastigast att kyrkan är kritisk mot Viktorias val av ceremoni inför bröllopet. Hon väljer att anamma den amerikanska traditionen där bruden överlämnas av sin pappa. För Viktoria Bernadotte kan detta ha en anna betydelse. Äntligen får hon vid 30+ bli myndig och bestämma själv. Jag harinte koll på hennes ålder men har för mig att hon är 33 år. Det är alltså hög tid att bilda familj och skaffa kids. om hon nu skall ha några och det förväntas hon skaffa.

Hennes val av make tycker jag är helt ok. En enkel jordnära kille från Ockelbo. Inget blått jetsetblod där inte. Hela killen utstrålar sympati. Det behövs väl lite nytt friskt blod i den Bernadottska inaveln. Nä förlåt Silvia Somerlath var ju inte kunglig, men resten av gänget har väl haft någon form av koppling till varandra. Det är helt klart att föredra en grabb från Ockelbo framför en jetsetlirare från Lidingö. Vickans syrra har ju som alla vet ställt till med tidernas skandal. Fast jag tycker hon gjorde rätt. Kan han inte hålla rätt på klådan mellan benen nu så lär han inte göra det när de gift sig. Jag tycker däremot synd om familjen Westling som inte kommer att kunna ha ett normalt förhållande till sina barnbarn och svärdotter, oavsett hur trevlig Vickan än lär vara. Alla livvakter som springer runt där och kollar. Det är väl lika bra att svenska staten köper in första bästa slottsliknande gård till föräldrarna, för de lär inte kunna leva ett normalt liv framöver. Med paparazzis i buskarna kan de knappst gå upp i fillingarna och ta ett glas mjölk utan att hamna i Svensk damtidning.

Istället för att yla om att det är ett slag för jämställdheten med brudöverlämning kan man se det som att dottern klipper navelsträngen för gott i och med överlämnandet. Det lär behövas i vissa sammanhang. Vi har väl alla sett gamla filmer med den klassiska svärmodern. Visst finns hon som styr och ställer överallt. Ingenting är bra nog varken åt lilla dottern eller lilla sonen.

Innan jag separerade från min f.d. hade jag också en "svärmor". Ja , där är inget fel på henne så sett, hon är jättego och är det något jag saknar så är det exets föräldrar.

Men det lustiga är att sedan vi delade på oss har min syn på honom som mansgris stärkts. Han har nämligen morsan till att städa åt honom.

1 gång i veckan städar lilla mamma. Men när vi bodde tillsammans erbjöd hon sig en gång att hjälpa mig/oss att städa. Eftersom jag jobbade heltid och lite till nappade jag tacksamt. Men ojojoj vilken utskällning och svidande kritik jag fick. Hade jag ingen skam i kroppen, "vi" kunde städa själva. Men han hjälpte aldrig till så det blev jag som fick städa, efter det tackade jag alltid nej till hjälp.
För att återgå till de blåblodiga och de stormvindar som blåst sista tiden. sonen i huset går också sin egen väg. Han vill kallas för motorprinsen a´la sin avlidne släkting, prins Bertil. Men mig veterligt så har han inte lyckats speciellt väl. Men det är ju bara att träna, de är ju immuna mot fortkörningsböter, så det är bar å åk.
Han har också ställt till en liten skandal sista tiden, genom att välja en flickvän som inte gillas av lilla papsen. Big brother, eller slits, var det väl hon visat upp sig i . JAg vet inte, lägger inte det på minnet. Det stod också i vänt i arslet att Drottning Silvia Saknade f.d. flickvännen Emma. Men hur går det ihop hon var väl inte heller så populär, hon vägrade rätta in sig i ledet, fortsatte både jobba och röka. JAg har inget emot Kungahuset, absolut inte, ger bra pr för Sverige, och det är ändå lite av vår tradition som lever kvar. Traditioner skall man vara rädd om. De håller sakta men säkert på att strypas av det mångkulturella samhället spetsat med feministisk röd/grön röra toppat med lite Jihad och annan goja. Vi förvaltar våra traditioner och kulturarv åt våra föräldrar medan vi lånar dem av våra barn. De är vår länk till historien.
Men när det gäller kungen så tycker jag att han är en relik. Han borde modernisera sig. Mig veterligt var han inte sådan när han var yngre.
Apropå klåda i kalsongerna så lär de gamle kungarna ha sått sin vildhavre lite här och där runt om i Sverige. När mörkret föll och nöden föll på så dög pigorna.
Nu är det dags att gå ut med hunden och sedan börja jobba igen. Att blogga är en bra paus från offertskrivandet som råkat hopa sig.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln

Inga kommentarer: