En tragisk historia

En liten notis i tidningen. 17-årig kvinna hittades död på en offentlig toalett. För de flesta passerar detta förbi, men för de anhöriga och personer som följt flickans väg till detta tragiska slut är det ledsamt.
Första gången jag träffade flickan var hon 12 år, vi kan kalla henne Singoalla. Hon heter ett liknande namn, men vill inte lämna ut någon, trots min vrede och sorg at det gått som det gått.

Singoalla kom till Sverige och den kommun vi bodde i då 1 år tidigare från Esland. Hon bodde tillsammans med sina föräldrar i en lägenhet. Hon och min son blev ett "par" på 12-åringars vis.
De gick och höll varandra i handen under de veckor som de träffades varje dag. En sak slog mig, hennes föräldrar ringde aldrig efter henne. Hon kunde dyka upp på de mest konstiga tider. Ibland var hon kvar till midnatt. Jag sa då till henne att du skall nog gå hem för dina föräldrar blir oroliga. Nä det blir de inte sa hon på sin brutna men förhållandevis med tanke på hennes korta tid i Sverige bra svenska.
När de slutade umgås så intensivt som de gjorde under en kort period såg jag henne i affären flera gånger. Alltid ensam ellermed kompisar, inte med föräldarr. Jag pratade med läraren i skolan och frågadelite försiktigt. Men hon sa, singoalla har lite problem hemma. Föräldrarna var aldrig med på föräldrarmöten.
Ny årskurs började, klassen splittrades och vi bestämde oss för att flytta från orten. Jag upplevde att skolans kontakt med hemmet var 0 och ingenting.
Vi såldehuset ohc flyttade.
Ett år senare var vi tillbaka i vår gamla bostadsort och där träffade vi en gammal klasskamrat till grabben. Han gick numera i samma skola som Singoalla. Han sa till min son att han var tillsammans med henne. Den här grabben fick byta skola efter lite strul i sin hemkommun.
Han hade liksom de flesta andra barn inte fått hjälp att bearbeta det trauma han gick igenom då hans pappa gick bort och han fick flytta hem till sin mamm a som hade totalt 9 barn med 6 olika karlar. De två äldsta var tungt kriminellt belastade och gick på tunga droger. Samuel som grabben heter började bråka i skolan, underförstått och på alla communitys stod det. Jag saknar pappa. Efter ett hot mot läraren fick han flytta på sig och hamnade alltså i samma skola som Singoalla. Som de två vilsna fåglar de var slog de följe.
Efter ytterligare en tid kommer Samuels äldste bror hem nyligen utsläppt från fängelset efter ett straff för ett inbrott och våldsdåd. Det dröjerinte länge förrän han återupptar sitt drogmissbruk varvid han inviterar SAmuel också.
Samuel och Singoalla lockas med i den inbrottsvåg och rånvåg som följer, för att glömma så börjar man att röka hasch. en dag får de erbjudande om heroin. Det är inget farligt.
De glider in i ett behagligt töcken och efter första silen var singoalla fast. Hennes liv går nu, 15 år gammal ut på att skaffa den dagliga dosen av heroin. hon prostituerar sig. Det är lätt att skaffa kunder. hon är rätt söt, trots sitt missbruk och hon avverkar 4-5 kunder per dag. Samuel och on skiljs åt för ett tag då han åker fast och hamnar i fosterhem 100 mil från orten.
Singoalla träffar då en 30årig kille som hon fastnar för. Han blir henne shallik och snäll som han är så förser han henne med heroinet, bara han får hennes pengar. Bra hon slipper ju stjäla iallafall. En dag hittar hon en sil, färdigladdad och klar. Abstinensen börjar bli jobbig, hon har gått 3 timmar över tiden. Det hon inte vet är att i silen är det högklassigt heroin. 10 ggr starkare än det hon brukar ta. 4 timmar senare hittas hon död på kommunens offentliga toalett.
Jag kände inte singoalla mer än som 12åring, ändå berör det mig mycket, det kunde lika gärna varit min son. Vi flyttade det var räddningen kanske.
Var gick det snett någonstans. VAd gjorde vuxna runt Singoalla för att hjälpa henne. Vad gjorde man för att se till så hon kom till skolan för det började med skolk redan i 7:e klass.
Tänk om jag ellern någon annan reagerat i tid. Då hade kanske Singoalla levt idag. för Singoalla är det för sent. Men för alla de andra barn som har det svårt så är det inte för sent inte än.
Som vuxen måste vi börja agera och inte leva efter jantelagen. Ser du något barn som är ute vind för våg på nätterna, verkar ha det jobbigt hemma. Bry dig om det. Våga ifrågasätta ställ krav på omgivningen, skolan samhället osv.
Kanske ka nvi rädda någon annan 17-åring, tjej eller kille från samma hemska öde som Singoalla.
Vid tangentbordet, Kågerödsmurveln.