Rätt till värdigt liv tveksamt i detta landet - läs denna blogg: http://www.wildaandersson.blogspot.com

Man upphör aldrig att förvånas. Jag har under flera års tid hävdat att hjälpinsatser är svårt att få här i vårt land. Man hjälper hellre 500 mil bort i något avlägset land. Det blåblodiga släktet åker hellre till Afganistan för att stå och vinka på en balkong eller trycka splitterskadade talibaners händer. Det ger mer uppmärksamhet än att gå ner på närmaste torg och leta upp en hemlös att hjälpa. Hemlösa får förlita sig till frivilliga insatser från kyrka, privatpersoner osv. Pensionärer som behöver hjälp till tandläkare etc får vänta iblandi flera år för att få hjälp att laga och ersätta sina tänder, med fruktansvärda smärtor ibland som dövas med värktabletter, vilket gör att kroppen får ännu mer stryk. men frågan är om fallet Wilda ändå inte tar priset.
I Åsljunga finns en liten flicka född 5 veckor för tidigt med kromosomförändringar. Hon har något som heter Full Trisomi 13. Gravt hjärnskadad, döv, blind. Men hon lever. Den lilla flickan är enligt hennes föräldrar dödsdömd, de har henne bara till låns.
De har henne hemma för att ge hennes korta tid på jorden värdighet och kärlek. Familjen har bett om att få hem en sjukhussäng som är rymligare än en vanlig spjälsäng, höj och sänkbar huvudända, vilket behövs för att underlätta andningen bl.a. men även för föräldrarna som får arbeta obekvämt vilket ger risk för bestående skador. Det finns natuligtvis en grupp på Facebook för Wilda, precis som för Sigge som jag skrivit om innan och som är aktuell i vår kommun. Det man önskar sig till Wilda är en säng, vilket bör kunna fixas fram med omedelbar verkan, men nej då.
Vi har däremot skyfflat iväg otaliga "utrangerade" sjukhussängar till baltikum, Polen osv. Hur vore det om vi sparade några stycken för inhemska behov. Nu vet jag att jag låter egoistisk, men skall vi inte se till våra egna invånares väl innan vi skyfflar ut pengar och material uti vida världen.
Är det någon som överhuvudtaget har kollat så det används. Sängarna har kanske rent av smälts ner till skrot och sålt tillbaka till sverige som prima metall. Man borde kunna låna ut en säng till familjen.
Jag har läst deras blogg om Wilda och det har varit nära flera gånger att hon har dött. Men de har lyckats få igång hennes hjärta och andning.
För mig är det själv klart att har man handikappade barn skall man få den hjälp man behöver.
Inom rimliga gränser naturligtvis Begär man en ferarri men behovet är en skoda, så är det naturligtvis skodan som gäller.
Jag förvånas ockås över hur råa fokl kan vara. Wildas föräldrar har råkat ut för inlägg på bloggen såsom, hoppas hon slutar andas inatt. Var har den folkliga hederligheten och moralen tagit vägen. Man säger inte så, den som tycker så bör hålla det inom sig och tänka efter hur den drabbade familjen har det och vilket "ok" de får bära.
Samma gäller de familjer som har barn med något psykiskt handikapp.
Jag har f.d. arbetskamrat som har två barn med psykiskt handikapp. En annan träbock till arbeskamrat uttalade sig med typ, att det bästa vore om de stoppade in ungarna på något hem någonstans, för det lär aldrig bli folk av dem ändå. Som väl är hörde min f.d. arbetskamrat inte detta. Han hade med all rätt blivit skitförbannad.
alla föräldrar, med få undantag älskar sina barn, det ligger i vår natur att ta hand om sin avkomma oavsett defekter och tid man gör det. Den som överger sitt barn på tex en motorväg som jag såg en notis om igår ( var nog i USA) är inte normalt funtad.
Vid tangentbordet.
Kågerödsmuveln